torsdag 24 september 2009

They were singing with their eyes closed

Klockan är kvart i fyra. Med en regndroppe rinnandes längs med näsryggen kliver jag över tröskeln och slår igen dörren bakom mig, vrider om låset och slänger, eller lägger hårt, den gula tygpåsen jag kommit över på bokmässan i en blöt hög ihop med min trogna skolväska som det senaste året haft ett antal näradöden-upplevelser men överlevt dem alla. Det är en befrielse att kliva ur skorna, dra av sig jackan och plantera sin gluteus maximus i ena änden av soffan och lyssna på ljudet av tom lägenhet.

Om det är någon annan på kringliggande våningar som också valt att viga sin torsdagseftermiddag åt att lyssna på tystnaden förstörs denna syssla troligen en stund senare. Efter att ha dräglat över en snygg frisyr i Australia's next top model tröttnar jag på stillasittandet, trotsar nördfaktorn och sätter på Absolut Lugna Favoriter vol.2 CD 2, låt 16. Och sen sjunger jag. Högt som fan. Stående till och med, sådär powerbaladigt som Sarah Dawn Finer gör fast med snäppet sämre röst såklart och inte fullt så fyllig byst. Jag känner mig nästan syndig som står där i min ensamhet med stängda ögon och tar i nerifrån munkcentrat till en låt av Björn SKIFS från 2005 års samlade lugna favoriter. Det blir liksom inte lägre än så.

2 kommentarer:

Hanna sa...

Lägre? Vadå lägre? Det går ju inte att komma högre ;) På skaffa-ett-liv-listan då alltså. Nej skoja. Ska du ha konsert snart igen? Ska vi sjunga duett kanske?

Nauticat sa...

Håller med ovanstående, vadå lägre? Och var det din bak du talade om? *fundersam*
Förresten har du snyggare byst än Sarah Dawn Finer!!
Vi kan leta väska i Lysekil nästa år förresten, för nästa år ska vi banne mig dit, om inte annat för att jag SKA ha tag på den där bananchokladglassen igen...!