Sällskap

Jag är nervig. Eller rastlös, snarare. Klarar inte av längre stunder ensam utan behöver folk runtomkring mig i princip hela tiden. Fylls av tacksamhet och bra magkänsla varje gång jag kan ringa över någon som kommer på direkten, varje gång en vän tar tag om mina axlar och tycker om mig. Varje gång jag går och lägger mig och inser att det är första gången på dagen jag är själv.

Gött mos

Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig pigg och upplyft efter 9 timmars jobb, men det gör jag. Det har helt enkelt varit en väldigt bra dag. Soligt och svettigt och sällan kö utanför luckan. Vi har småpratat både bakom luckan och ut genom den och har nog berört de flesta samtalsämnen som finns medan vi stekte korv, krängde köttbullemål eller gjorde ingenting. Jag är glad. Dessutom såg jag Salem al Fakir i matsalen. På håll. Genom någon palmliknande krukväxt, vilket var grymt för jag kunde kolla på honom utan att han såg det. Mehe. Och imorgon kommer Kevin för att stanna i två veckor. Behöver jag säga hur bra det känns?