Veckans i-landsproblem VII

Att inte orka gå de 50 metrarna från bamba till skåpet för att hämta pengar för att sen gå de ytterligare 50 till kvarterscaféet och handla kaffe för dem.

Mejor tarde que nunca

Lite svammel bara. Brott och Straff blir allt tjockare i vänsterhanden medan högertummen vilar på allt färre blad. Tack och lov. Borde vända ett par sidor till innan jag somnar.

Det är inte sent men jag är trött för det. Jag vill ha min sovmorgon och jag vill vara behövd. Och framför allt vill jag krypa ner i sängen.

Sur le pont

Stan ser så vacker ut sett från de två broarna som går hit ut. Tycker om att titta på den därifrån. Är det just stan man ska titta på, husen och ljusen och så, är det absolut från Älvsborgsbron man ska spana då Götaälvbron inte är lika hög = inte lika storslagen view. Dock är det oftast därifrån man får chansen att beskåda hamnen, stan, himlen och vad som kan tänkas ligga däremellan. Idag var det sådär extra fint. Isflaken glänste i solen och pråmarna och kranarna stod som svarta kroppar mot den disiga randen av hustak som satt klistrad längst ner på himlen. Ah, kom hit och fota det åt mig!

Veckans i-landsproblem VI

Högstadieungar som lämnar glas på borden i bamba så oskyldiga råkar fylla på dem med vatten istället för sina egna. Och inse det alldeles för sent. Huua.

Snus-kigt

Det var en kall, kall dag på landets framsida. Solen låg på marken och sken alla frusna människor i ansiktet medan de halkade runt i den smutsiga stadssnön i jakt på en buss att tina fötterna på. På en av stans okej-snabba spårvagnar satt en tjej med nästintill urladdad mobil och lätt blödande pekfingernagel. Men det är inte henne det handlar om, hon är endast viktig i egenskap av vittne av det som kom att hända precis intill henne. Har ni inte känt spänningen stegra än? Gör det nu.

Det är alltså här vi hoppar in. Bredvid vår tjej sitter en kille i hennes ålder med lätt färgad hy och svart hår som sticker ut under mössan. Han spanar stenhårt in en något äldre tjej som sitter framför honom på andra sidan gången. Hon sitter dock intet anande med ryggen åt hans håll. Då gör spårvagnen en hastig start (acceleration modell hård) och tjejen han dreglat över tappar ut innehållet ur en snusdosa hon nyss öppnat. Sexigt?

Jag kan lova att killen med mössan skrek av glädje inombords när de små portionspåsarna landade under sätet två centimeter från hans fötter. Han och tjejen böjer sig ner mot dem ungefär samtidigt; hon för att ursäkta sig med ett usch (hennes snus har trots allt landat i ett ingrott slasklager på ett spårvagnsgolv) och han för att uppmuntrande utbrista “10-sekundersregeln!”.

Mmm, ja. Helt rätt grej att säga. Tjejen tar upp ett par stycken för syns skull. Killen i sin tur fortsätter att plocka småpåsar från gruset mellan sina fötter.
“Alltså du behöver inte plocka upp dem. Det är äckligt, jag slänger dem.”

Killen räcker över snuset med en öm gest och nuddar tjejens hand när han gör det. Tror han var rätt nöjd med sin raggningsinsats.

Veckans i-landsproblem V

Bestick som studsar upp och kladdar ner/fastnar/försvinner iväg när man försöker sätta ner dem i lådan i diskmaskinen.

Veckans i-landsproblem IV

Som en fortsättning på i-landsproblem I; sånadär stora toapappersrullar som är helt omöjliga att hitta änden på när de sitter i runda hållare.

Mitt emot den blå ytterdörren

Mitt andra hem var ingenting att ha. Åtminstone kändes det så i dörröppningen som avgränsade svinkylan på utsidan från den svettiga lukten av alkohol därinne. Fullproppat med fullproppade människor under tråkig belysning. Och jag som verkligen ville gilla stället.

Så vi gick vidare på iskanan och ended up på en betydligt mysigare plats. Timmarna rann förbi på urtavlan men inte i kroppen och vi pratade på medan blockljuset på bordet misshandlades av mitt spänningssökande pekfinger.

Jag varnar i förväg den här gången; nu kommer det en spotifylänk.

The Kooks - Sway

Snö i skon

Det har stannat av, jag vet. Jag har helt kommit av mig när det gäller att hosta upp inlägg, för mycket att skriva för att komma på idén att faktiskt göra det.

Har en stund för mig själv innan Mitt Andra Hem ska intas ihop med trion (blivande kvartetten?) jag slöhängt med idag. Snötäcket på Sisjön var självlysande i solskenet och träden sådär inbäddande med sina tunga vita grenar. Fan vad jag är svag för sånt.

Britten med sitt rödlätta helskägg såg till att vi vann (lagom överlägset) mot smygflirtarna på hushållets enda någorlunda godkända sällskapsspel och jag freestylade alldeles för många charader efteråt när ingen orkade sätta sig i bilen och göra något av timmen mellan fem och sex.

Jag funderar på att plocka ner tomteparet från fönsterbrädan, de där med milda blickar. Allt annat juligt pynt åkte tillbaka ner i kartongen i förrådet medan jag pulsade i snön på Sisjön. Känns halvkul.

Dags att klä på sig?