När jag tog studenten fick jag en vit ullpläd och ett stort vitt kuvert av en av min mammas väninnor. Det var för när livet inte är som man vill, sa hon. Min farmor dog i natt och i morse öppnade jag kuvertet för första gången. Däri fanns en många hundra år gammal dikt. Den börjar och slutar såhär. Älskade farmor.
Gå med saktmod och lugnMitt bland oväsen och brådskaOch minns vilken fridDet finns i tystnaden
...
Och vilka som än är dina mödorOch strävandenI livets larmande förvirringHåll fred med din själMed alla dess skenbilderDess slit och brustna drömmarSå är det fortfarande en vacker värld
