I ett virvarr av mjuka armar och lugna andetag ter sig dagen så mycket långsammare än den är. Trots att timmarna rusar förbi medan jag stannar kvar där lite längre, är bilden av det som ligger framför mig knappast kortare än en evighet. Ögonblicket är lika avstannat och lugnt som det som kommer efter. Dagen är lika ny nu som när jag vaknade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar