onsdag 16 september 2009

Syfte.

Det har varit en händelserikt händelselös dag denna soliga septemberonsdag. Jag har ännu en gång insett min svaghet för att vakna till vackra rader och ett vackert namn på displayen, jag märkte att träden som nyligen ändrat färg nu mest bestod av röda, alldeles runda bär och jag slogs av hur mycket jag saknar att få bry mig om henne sådär som vi två brukade bry oss om varandra.

Jag har lärt mig nya regler för förkortning och förlängning av rationella uttryck, jag fick äntligen ringt ett samtal som gjort anspråk på dyrbara tre minuter i flera månader och jag kickade mitt tidigare jags ass genom att slå rekord på konditionstestet från helvetet.

Min bror har bakat kladdkaka att fylla mitt bottenlösa hål till mage med, ljusen i ljusstaken har återigen brunnit ner och luften som kittlar mina underarmar från det öppna fönstret känns befriande frisk och sval.

Jag har upptäckt ett ord som jag älskar. En klar kandidat till min imaginära kinesiskateckentatuering.

2 kommentarer:

Nauticat sa...

Jag tycker om ditt sätt att beskriva vardagar, du gör dem intressanta samtidigt som du visar att de faktiskt är helt vanliga. Har Tomas en blogg? Du måste hälsa honom!
Tanken som slår mig är att han kommer att bli en fantastisk pojkvän åt någon lycklig flicka. Är snäll och bakar och har sig!

Cecilia sa...

Du är go du:) Jag hälsade och han log stort på sitt typiska glada, halvblyga sätt. Hoppas och tror att du har rätt i det där om honom som pojkvän. Han är dock för mycket 15årig kille för att ha skaffat blogg än, otur eller tur vet jag inte..