Det är skitväder och alltså höst på allvar. Eriksberg har pimpats för att imponera på EU-ministrarna; någon har satt snygg belysning på det berömda skeppet som ligger inne, hissat en flagga för varje land på kajen och tvingat oss vanliga dödliga att promenera längre till bussen i regnet.
Då känns det motigt att ha 67 kronor på kontot att handla pälsmössa för som skydd för det tilltagande rusket. Hell, jag kunde inte ens betala för mig på apoteket i eftermiddags. Det har aldrig hänt förr. Mitt konto överlever allt. Trodde jag, det har alltid gjort det. Vilket datum är det nu igen?
Men! Under dessa ack så hårda omständigheter (tisdagar är schemadagen från underjorden, jag har officiellt rätt att vara butter och överdriva) finns det mot all förmodan ändå ljusglimtar, små bollar av hopp att ta till i stunder av selfpitty.
Den första är självskriven; min Batmen crema. Denna vackra skapelse i tubform (och en väl tilltagen sådan, storleksmässigt) med spansk innehållsförteckning hjälper mot allt på huden som har fel färg eller struktur och som kliar eller gör ont eller inte känns alls. Åtminstone inbillar han och jag oss det. Oavsett vilket, Batmen crema kommer till och med ut ur tuben på egen hand. Jag skruvar bara av korken och tar ett djupt andetag ("och låter på inandningen munken omfamna månen... sådärja") och när jag sedan andas ut med näsan tar den jäspande munken med sig månen ner, långsamt, mot magen där mitt centra (tydligen) sitter och Batmen har tryckt fram en liten korv av vit crema åt mig. Kan man ha det bättre?
Jadå bättre än så blir det. Jag får inte glömma mitt fritidskort! Blått och platt och glatt tillåter det mig att åka till regionens ände och tillbaka klockan fem en lördagsmorgon utan nattaxa (eller det vanliga rånet till pris) om jag så önskar. Nej visst ja. Det gick ut igår.
Äh det kanske var så illa som jag trodde? Jag menar inte nog med det har SJ rånat mig på min största och varmaste boll av hopp och lämnat mig utan vettig anledning att somna sent, fast med ett renare skrivbord. Jag vet vad ni tänker; frukta icke. Och det gör jag inte heller. Bollar rullar och Göteborg är trots allt neråt. Som tur är behöver jag inte vänta länge.
Summan av kardemumman, varken sadistiska schemadagar eller fantasifullt döpta ki-gong övningar som exotiskt inslag på medelpasset kommer åt mig när det väl gäller. Ja man klarar allt. Och jag har Batmen crema så det räcker till oss båda.
Då känns det motigt att ha 67 kronor på kontot att handla pälsmössa för som skydd för det tilltagande rusket. Hell, jag kunde inte ens betala för mig på apoteket i eftermiddags. Det har aldrig hänt förr. Mitt konto överlever allt. Trodde jag, det har alltid gjort det. Vilket datum är det nu igen?
Men! Under dessa ack så hårda omständigheter (tisdagar är schemadagen från underjorden, jag har officiellt rätt att vara butter och överdriva) finns det mot all förmodan ändå ljusglimtar, små bollar av hopp att ta till i stunder av selfpitty.
Den första är självskriven; min Batmen crema. Denna vackra skapelse i tubform (och en väl tilltagen sådan, storleksmässigt) med spansk innehållsförteckning hjälper mot allt på huden som har fel färg eller struktur och som kliar eller gör ont eller inte känns alls. Åtminstone inbillar han och jag oss det. Oavsett vilket, Batmen crema kommer till och med ut ur tuben på egen hand. Jag skruvar bara av korken och tar ett djupt andetag ("och låter på inandningen munken omfamna månen... sådärja") och när jag sedan andas ut med näsan tar den jäspande munken med sig månen ner, långsamt, mot magen där mitt centra (tydligen) sitter och Batmen har tryckt fram en liten korv av vit crema åt mig. Kan man ha det bättre?
Jadå bättre än så blir det. Jag får inte glömma mitt fritidskort! Blått och platt och glatt tillåter det mig att åka till regionens ände och tillbaka klockan fem en lördagsmorgon utan nattaxa (eller det vanliga rånet till pris) om jag så önskar. Nej visst ja. Det gick ut igår.
Äh det kanske var så illa som jag trodde? Jag menar inte nog med det har SJ rånat mig på min största och varmaste boll av hopp och lämnat mig utan vettig anledning att somna sent, fast med ett renare skrivbord. Jag vet vad ni tänker; frukta icke. Och det gör jag inte heller. Bollar rullar och Göteborg är trots allt neråt. Som tur är behöver jag inte vänta länge.
Summan av kardemumman, varken sadistiska schemadagar eller fantasifullt döpta ki-gong övningar som exotiskt inslag på medelpasset kommer åt mig när det väl gäller. Ja man klarar allt. Och jag har Batmen crema så det räcker till oss båda.
1 kommentar:
Du är inte den enda som har det knapert just nu om det är någon tröst!
Just hösten är den tid då åtminstone jag önskar att jag kunde shoppa mer. Jag vill hemskt gärna ha ett par mockahandskar, en höstsjal, ett par mysiga skor, ett par nya jeans för de gamla är trasiga och en kjol. Men när studiebidraget kommer den 25 så rinner denna månad 2000 iväg till pappa för hyra och resten går till böcker.
Med detta ville jag bara säga att jag vet hur det känns, och jag stämmer in i klagosången!
Skicka en kommentar