Och kicken är kommen! Med boken utläst rinner välmåendet av mitt achievement ut i kroppen och gurglar förnöjt runt därinne. Historien sitter kvar som hudfärgade plåster på kroppen och påminner mig emellanåt om vad jag läst. Tar jag mig någon gång på armen känner jag ett skrovligt plåster mot handflatan och kommer att tänka på en otrevlig konversation från boken och konstaterar att nej, såndär ska jag aldrig bli. Ibland drar jag handen genom håret och blir plötsligt varse det kantstötta plåstret på fingret, minns en scen ur boken och tänker att usch, sådär fruktansvärt onödiga kommer vi aldrig att vara.
En rätt okej bok. Aningen jobbig att läsa, hemsk i sin verklighetstrogna skildring av det frustrerande svek som till slut utgör relationen den handlar om. Jag är glad att jag läst den, tycker att jag fått ut något men knycker samtidigt lite på axlarna när jag slår igen den. För att skaka av mig obehaget och leta upp något annat att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar