This is it

Ah ja jösses, hur är det möjligt att vi aldrig träffades när jag nu på något sätt kan sakna vår relation? Jag tillhör inte dem som vuxit upp med honom som förebild, som anledning att börja dansa eller som inspiration till musiken och till livet. Nej, banalt nog hamnade jag bara framför en dvd med hans mest omtyckta låtar en klar höstdag när det var städdag i området, många år sedan nu, och satt där utan att resa på mig tills sista låten var slut. Vid det laget hade jag både berörts och förundrats, njutit och gråtit.

Och det sitter i. Som om den stunden som bara var min men som delades med honom förenade oss där och då och alltsedan, på ett sätt som ingen annan känner till. Det han skapat är för hela världen och det är bara mitt.

S känner mig ibland bättre än jag själv gör. Det här var en grym, grym grej att ge mig. Tack.