Hellre nu än efteråt

Svensk sång till gitarrspel och vispande trummor är inte att underskatta. Tro det eller ej. Och det är otroligt vilka vackra formuleringar man hör om man lyssnar. Jag är halvfrälst, eller nåt i den stilen, vilket passar väldigt bra då all kunskap om nyandlighet, ockultism och new age (same thing, different names - gaah) nu rinner tungt och tjockt genom hjärnan för att hitta en mörk vrå att begrava sig i till dagen jag kan komma att behöva den igen. Det är effekten avklarade prov har på mig, allt jag "kan" borrar ner sig där det inte är i vägen, stannar där ett tag och, lagom tills jag släppt det faktum att jag faktiskt vet lite om ämnet och istället börjar behöva det jag kan, rinner det (tunnare den här gången) tillbaka ut i systemet. I bästa fall alltså.