En lätt panik kommer smygandes ibland när jag ser efter vilket datum det är eller när jag pratar framtid med Beth vid glassboxen eller när jag har för lite annat vettigt i huvudet. En lätt panik över att inte kunna styra, att helt enkelt följa med i det tempo den närmaste veckan väljer för mig utan att kunna hindra det definitiva i ett lyftande flygplan. Jag är inte rädd men döskraj och troligen mer förväntansfull och upprymd än jag någonsin tidigare varit.
Det viktigaste är klart. Flygbiljetterna bokade, visumstämpeln för tusen kronor är inklistrad i det alldeles färska passet, vaccinet pulserar runt i blodkärlen och mina vänner kommer hit imorgon så jag kan försäkra mig om att se dem en sista gång innan resan. Mycket annat är inte lika klart men kanske lika viktigt. Packning till exempel. Packning framför allt.
Förutom paniken går det heller inte att undgå de stora dramatiska tankarna. Vad väntar? Vem kommer jag hem som? Till vad kommer jag hem? Kommer jag hem? Omtumlande och härligt. Och något helt nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar