Jag läste de sista sidorna i Underdog på din säng, utan sänglampa, med ryggen lätt vriden för att få ljuset att falla rätt på bladet framför mig. När mina armar kliade fick du mig med en bestämd uppmaning att dra mina händer därifrån och ilskan över hur skönt det var att klia och att jag inte stod emot var enorm och fick mig att lägga mig med pannan i madrassen och underarmarna framför mig där jag inte kom åt dem. Ögonen tårades av utmattning och ilska och besvikelse och du såg det och strök mig över ryggen och pussade på mig. Du frågade om jag inte kunde lägga mig hos dig, med kroppen på sängen och huvudet i ditt knä på skrivbordsstolen och det gjorde jag. Armarna la jag längs med kroppen för att den röda huden i armvecken var för öm för att kunna böja. Jag vred in ansiktet mot din mage och Superman-tshirt och tårarna stoppades av det blå tyget och av dina händer som höll om mitt huvud och smekte mitt hår och mitt ansikte utan att sluta. Du gjorde mig trygg och lugn och på något sätt rymmer du all tröst och trygghet jag behöver.
Du är allt som behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar