Nu när det mesta har ändrat sig och det som förut kunde kallas vardag inte längre gäller har jag märkt att det trots allt vuxit fram något annat som närmast kan liknas vanor, trygghet eller sammanhang. Något att hänga upp tillvaron på, något att planera efter och utgå ifrån. Kanske inte det väntade men sen när blir något någonsin som man trott?
Den här sommaren blev åtminstone inte som jag trott. Inte minst trodde jag att det skulle ligga en sommarkänsla över den, men icke. Vet inte om det beror på brist på de traditionsenliga resmålen (Vassbotten förtjänar ett hedersomnämnande) eller på bad eller om det faktum att det faktiskt inte är ett sommarlov har gjort sitt. För sen efter skolan slutade har tiden mest tjänat som en mellanperiod, mest en ram inom vilken jag tjänat och sparat pengar och hängt lite med några vänner på lediga dagar.
Men, som sagt, även i den gröt som sommaren inneburit har det alltså formats någon typ av sammanhang. Spontana träffar med Emma innan och efter jobbet, långa stadspromenader med Stephan, kaffemornar med Jesper, skratt och svett på jobbet och ett och annat dygn i armarna på min kärlek har trots allt utgjort en vardag. En rätt trivsam vardag. Jag undrar hur hösten och vintern i en annan del av världen kommer se ut.
Det börjar dra ihop sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar