Så imorgon är det dags, min tur. Time to kliva över tröskeln till vuxenvärlden, om det nu är där man hamnar när man fyller 18. Och jag undrar, är det överreklamerat eller helt enkelt coolt? Dessutom undrar jag om jag ens har något att uppleva imorgon, för jag menar, jag har befunnit mig på vuxen mark ett bra tag nu. Det var faktiskt en upplevelse av just detta, just det att jag redan gottar mig på deras mark, tidigare ikväll som fick mig att konstatera det.
Som alla bra historier började det på Friskis. Det tål att tilläggas att jag inte led fullt så mycket som igår men jag var trots det (troligen) svettigast när jag rann ut ur salen ihop med tanterna och lycran. Vi gick i tystnad mot trappan och plötsligt drabbas jag av ett vrålpinsamt infall som jag, tacka högre makter, inte fullföljde. Jag ville i mitt posttränings-lyckorus glatt ropa åt de andra hur härligt, ja rent av fantastiskt roligt, det var att just VI tränat tillsammans! Ett par uppmuntrande ord bara. Vem under 60 skulle få den tanken i huvudet?
Då slog det mig att jag har blivit kallad tant, vad, fem, gånger de senaste veckorna? Jag tror det slog snett på väg till Mallorca där vid midsommar. Jag fick gåshud när charterpassagerarna applåderade vid landningen. Har inget att säga till mitt försvar. Och efter det har jag inte gjort annat än skrutit om blommorna i min balkonglåda och lidit i tysthet över brist på hemmagjort müsli. See what I'm getting at? Jag verkar ha tagit klivet från ung och dum, passerat de vuxnas mark på tryggt avstånd och hamnat rakt i tantträsket. Inte riktigt okej.
Det är nu mina sista minuter som omyndig. Imorgon hoppas jag skakas till medvetande igen och inte minst ansluta mig till rätt generation. Det behövs.
Som alla bra historier började det på Friskis. Det tål att tilläggas att jag inte led fullt så mycket som igår men jag var trots det (troligen) svettigast när jag rann ut ur salen ihop med tanterna och lycran. Vi gick i tystnad mot trappan och plötsligt drabbas jag av ett vrålpinsamt infall som jag, tacka högre makter, inte fullföljde. Jag ville i mitt posttränings-lyckorus glatt ropa åt de andra hur härligt, ja rent av fantastiskt roligt, det var att just VI tränat tillsammans! Ett par uppmuntrande ord bara. Vem under 60 skulle få den tanken i huvudet?
Då slog det mig att jag har blivit kallad tant, vad, fem, gånger de senaste veckorna? Jag tror det slog snett på väg till Mallorca där vid midsommar. Jag fick gåshud när charterpassagerarna applåderade vid landningen. Har inget att säga till mitt försvar. Och efter det har jag inte gjort annat än skrutit om blommorna i min balkonglåda och lidit i tysthet över brist på hemmagjort müsli. See what I'm getting at? Jag verkar ha tagit klivet från ung och dum, passerat de vuxnas mark på tryggt avstånd och hamnat rakt i tantträsket. Inte riktigt okej.
Det är nu mina sista minuter som omyndig. Imorgon hoppas jag skakas till medvetande igen och inte minst ansluta mig till rätt generation. Det behövs.
1 kommentar:
Grattis på födelsedagen, kära solstråle!
Du behöver nog inte oroa dig, det känns sällan mer än vilken födelsedag som helst (men det är alltid kul att fylla år så det bör inte bli någon besvikelse ändå)
Och bara så du vet, så är du inte tant ännu. Då och då kommer det stunder, uppgifter och situationer som du kommer att känna dig alldeles för ung för, ta vara på dem. För man lär sig att hantera dem också på ett vuxet sätt. Dessutom har du några kliv kvar, så som studenten, körkort, studielån, huslån, egen lägenhet, få gå på systemet osv. Så förtvivla icke!
Men ändå desto mindre, grattis till myndighetsdagen, du är nog den mest erfarna av oss, det tvivlar jag inte på. Ha en fantastisk dag!
Skicka en kommentar