"...she wants to know if I love her, that's all anyone ever wants from anyone else, not love itself but the knowledge that love is there..."
(Extremely Loud & Incredibly Close, p.130)
-
Företagsamma Söndagar är också lika med en chans att läsa. Kunde låta bli att fastna vid den där meningen och överdriva innebörden av den bara litegrann. Är det så? Och handlar det i så fall om att vilja se kärlek och uppskattning i handling eller om att värdera en uppskattande handling högre än den kärlek som antas ligga bakom?
För visst är det viktigt, den där vetskapen om att love is there, när vi snackar relationer. Om inte det allra viktigaste? Den fungerar som bekräftelse över att personen i fråga tycker om en, bekräftar att man inte missförstår, inte är ensam kvar i loveträsket medan den andre tagit sig upp och ändrat uppfattning. Och måste då den vetskapen komma genom en annan persons handling? Utan att säga att handlingar är oviktiga tänker jag att det borde finnas fler sätt att få veta att man är älskad på. Sömnbrist gör kanske att jag förbiser ett självklart svar på den frågan, men then be it. För om nu handling bevisar en känsla,vad händer då om den utförs med andra motiv? Vad händer när det som borde vara kärlek bakom något man gör istället är rädsla, skuld eller bekvämlighet? Oavsett vilket kan det inge någon samma trygga vetskap och bekräftelse. Eller kan det verkligen det? Nu måste jag sova.
2 kommentarer:
Vansinnigt intressant tankegång det här! Det är en av de äldsta frågorna vi har, det här med kärlek och bekräftelse, så jag tvivlar på att du missar ett uppenbart svar.
Har du läst psykologi och filosofi? För om du är intresserad av detta så bör du vara intresserad av Maslows behovstrappa och den filosofiska frågan om huruvida vi någonsin gör något för någon annans skull egentligen.
Maslow ställde upp våra behov som en pyramid eller trappa. Vi måste enligt honom täcka de grundläggande behoven för att klara av att sträva efter nästa behovsnivå. Mat, vatten, sömn, och sex, kommer först. Men trygghet, gemenskap och kroppskontakt kommer förvånansvärt långt ner också, det är viktigare för oss än vi tror. Så de handlingar du pratar om ger oss bekräftelse och trygghet, och det är väldigt viktigt för oss.
Den filosofiska frågan jag nämnde har ett fint namn som jag inte minns, men går ut på att eftersom vi ofta mår bra av att skänka pengar till välgörenhet eller ge någon kaffe på sängen, så kan man fundera på om man gjorde det för sin medmänniskas skull eller för att man känner sig så snäll och fin när man gör något för någon annan. Många menar att det alltid finns egoistiska motiv till att göra osjälviska saker.
Hoppas jag inte gjorde dig mer förvirrad nu, ville bara ge dig lite tips om du vill spinna vidare på tråden. :)
Efter släckning i Blå Rummet säger jag bara! Och ja, nästa år blir det både filosofi och psykologi, blir kul att se om jag känner igen det du snackar om. För visst undrar man för vems skull man handlar, och om ren osjälviskhet verkligen finns..
Skicka en kommentar