Jag älskar hur det känns att vakna på söndagar. Jag är aldrig så företagsam i min seghet som jag är just de här dagarna, tycker aldrig onödig tid kan utnyttjas till så mycket bra som nu. För ses inte söndagar som förlorad tid? Det blir så lätt måndagsmorgon (med whatever obehag det innebär) redan innan man gått och lagt sig. Ofta redan innan man klivit ur sängen och gjort dåligt kaffe på helgens sista morgon. De är dagar som inte förväntar sig att man ska engagera sig i dem, men trots det är det nu jag får gjort sånt jag annars inte tar mig för, nu jag hamnar i situationer jag varken planerat eller väntat mig. Söndagar gör inte anspråk på platsen som min favoritdag och hamnar just därför högst upp på listan. Och jag menar, när gjorde någonsin en söndag mig besviken?
Aningen mer sällsynta än helgmornar är överraskningsturer till nyblivna 18åringar. Med morgonens kaffekick fortfarande pulserande i kroppen, shake-and-bakehistorien avklarad utan större missöden, fuskduschen genomförd, månadens första mascara påsatt och mobilinkorgen rensad längtar jag efter att fira en av de bästa vänner jag någonsin kommer att ha. Yes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar