Jag har samlat på lukter den senaste veckan. Inte med någon tanke bakom direkt, det har bara slagit mig på förmiddagarna att det luktat så mycket och så distinkt. Så har jag gått och dragit luft långsamt genom näsan och låtit känslan som följde med rinna runt i kroppen lite. Tills jag kommit på vad det luktat. Och då har jag släppt tanken på det igen och lukten har liksom försvunnit utan att jag märkt det.
Första dagen luktade det värme. Varm asfalt. Jag kände igen lukten så väl och den fyllde mig med någon lätt storslagen känsla. Jag satt på busshållsplatsen hemma och sen vid toppen av avenyn tidigt på morgonen och väntade på sällskapet jag skulle äta frukost med. Som förresten hade försovit sig och inte kom. Så kom jag på att det luktade utomlands. Bilder av asfaltsgator betydligt längre söderut snurrade förbi och jag mindes små marknader och livliga gator och allt kändes tidig morgon. Jag minns att det kändes som om jag kunde befunnit mig var som helst i världen när jag satt på en mur utanför siba och drack kaffe från 7eleven i min ensamhet.
Sedan luktade det regn. Och blöt snigel. Det luktade som när 20 galoschklädda dagisbarn i gummistövlar hukade i dungen bortanför sandlådan och plockade sniglar att lägga på ett löv i handflatan. Jag tyckte bäst om att plocka de små, de var inte lika skrämmande och kändes mjukare mellan mina försiktinga fingrar när jag plockade upp dem från det blöta gräset. De rymde alltid från handen. På något sätt. När jag flyttade min sökande blick från marken till handflatan var där alltid betydligt färre sniglar än jag lämnat.
Idag luktade det blommor. Det luktade sommar i sin renaste form. Inte landet-sommar eller blomsterbukett-sommar, utan ren stadssommar. Som kvällarna när det är klar himmel och luftballonger drar över hustaken och Ullevi i värmen och kvällen då jag vaknade och gick ut på balkongen och hittade mamma och pappa där med ost och vin och vindruvor uppdukat och jag fick sitta med. Jag minns det så starkt. Det var en ny slags känsla över den kvällen. Jag visste inte att mina föräldrar gjorde det så mysigt för sig utan vidare och att jag som 5-åring inte störde utan fick sitta med i deras stund var stort för mig. Ibland när det luktar som det gjorde idag kan den känslan komma över mig och nästan lamslå mig. Känslan av något overkligt, en stund som inte hänger ihop med resten av livet, som liksom plockats ur sitt sammanhang och som inte berörs av tid, av problem eller av något annat. En rofull, trygg och spännande känsla.
Första dagen luktade det värme. Varm asfalt. Jag kände igen lukten så väl och den fyllde mig med någon lätt storslagen känsla. Jag satt på busshållsplatsen hemma och sen vid toppen av avenyn tidigt på morgonen och väntade på sällskapet jag skulle äta frukost med. Som förresten hade försovit sig och inte kom. Så kom jag på att det luktade utomlands. Bilder av asfaltsgator betydligt längre söderut snurrade förbi och jag mindes små marknader och livliga gator och allt kändes tidig morgon. Jag minns att det kändes som om jag kunde befunnit mig var som helst i världen när jag satt på en mur utanför siba och drack kaffe från 7eleven i min ensamhet.
Sedan luktade det regn. Och blöt snigel. Det luktade som när 20 galoschklädda dagisbarn i gummistövlar hukade i dungen bortanför sandlådan och plockade sniglar att lägga på ett löv i handflatan. Jag tyckte bäst om att plocka de små, de var inte lika skrämmande och kändes mjukare mellan mina försiktinga fingrar när jag plockade upp dem från det blöta gräset. De rymde alltid från handen. På något sätt. När jag flyttade min sökande blick från marken till handflatan var där alltid betydligt färre sniglar än jag lämnat.
Idag luktade det blommor. Det luktade sommar i sin renaste form. Inte landet-sommar eller blomsterbukett-sommar, utan ren stadssommar. Som kvällarna när det är klar himmel och luftballonger drar över hustaken och Ullevi i värmen och kvällen då jag vaknade och gick ut på balkongen och hittade mamma och pappa där med ost och vin och vindruvor uppdukat och jag fick sitta med. Jag minns det så starkt. Det var en ny slags känsla över den kvällen. Jag visste inte att mina föräldrar gjorde det så mysigt för sig utan vidare och att jag som 5-åring inte störde utan fick sitta med i deras stund var stort för mig. Ibland när det luktar som det gjorde idag kan den känslan komma över mig och nästan lamslå mig. Känslan av något overkligt, en stund som inte hänger ihop med resten av livet, som liksom plockats ur sitt sammanhang och som inte berörs av tid, av problem eller av något annat. En rofull, trygg och spännande känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar