Klockan har krupit över tio och jag uppbådar all vilja jag har för att inte klia mig på tinningen eller i pannan. Det är slut med sånt nu. Bredvid mig ligger en hög papper i olika färger och former som imorgon, tillsammans med månaders planerande, ska göra verklighet av en idé. Som visserligen inte var min från början men som jag ätit mig in på efter bästa förmåga. Det kommer bli grymt. Grymt.
Förmåga förresten. Känner mig lite hauntad av begreppet. Tjatet om att känna till sin förmåga, kritisera och utveckla den, visa den för sig själv men kanske mest för andra, verkar aldrig sina. Jobbintervjugruppen pratade förmåga på vackert dolda vis och i kringgående ordalag. En hel vetenskap i sig.
Dock inget spår jag orkar fortsätta på. Faktiskt är det väldigt lite jag känner att jag bör göra innan jag drunknar i min övermjuka madrass som efter att min bättre halva pulsat norrut ger mig alldeles för mycket plats för mig själv.
Korsar fingrarna för en mänsklig hårdag.
2 kommentarer:
Puss, dina mänskliga hårdagar dog med plattången.
Mmm. Tack. Trollet is the new straight vet du.
Skicka en kommentar